I Borlänge vid grabbens dator 14.32 - torsdag

Under våren har det varit ett återkommande samtalsämne i min umgängeskrets, vad händer med det svenska språket när den så kallade MSN-generationen växer upp? Visst fanns MSN redan när jag var i tonåren men det var inte lika utbrett och använt av alla ungdomar. Jag kommer ihåg när Lunarstorm slog igenom och tog över från Skunk, men inte var det någon som sms:ade mig om jag inte var inloggad och frågade om det "hänt något allvarligt - är du sjuk?".

Jag vill inte var någon "språkpolis" och använder mig själv av förkortningar, förenklingar och smileys när jag konverserar på till exempel MSN och Lunarstorm. Det jag reagerar på är att det inte bara förekommer på just dessa ställen utan nu börjar de dyka upp i lite varstans. Jag upplever också att de som är i tonåren nu har ett mer begränsat ordförråd jämfört med vad ungdomar för bara några år sedan hade. Visst är språket föränderligt och utvecklas och har alltid gjort det - frågan är hur fort det kan gå utan att det blir utarmat?

Själv känner jag mig ålderdomlig och lite efter i samtal på Internet och min kära syster tycker nog säkert att det är dinosaurievarning på mig med jämna mellanrum. Häromdagen tjatade hon på mig angående något hon önskar att jag ska göra för henne och skriver något i stil med:
"kom igen nu! kan du inte göra det ;O plz!".
Storasyster, det vill säga undertecknad, kontrar med:
"Öhh? plz?".
"det är ett annat sätt att skriva please :p" svarar min syster då.

Jaha, då förstår jag...  Jag känner mig gammal! Jag är inte ens 24 år och begriper inte vad min lillasyster säger till mig.

Peace Out!

\m/