I dag är det ett år sedan jag och Pär träffades på Kupolen för en fika. Som jag minns det var jag fruktansvärt nervös och gjorde som jag brukar göra när jag blir nervös; pratar, babblar och snackar om allting, det finns ingen hejd på mig. Men det gick ju ganska bra ändå...

Ikväll har Pär bjudit ut mig på dejt, vi ska käka italienskt säger han. Bjuder han mig på dejt så måste ju jag bjuda tillbaka, så efter middagen blir det bio med utrikeskorrespondent Morgan Pålsson. Jag vet att han gärna vill se filmen så jag tänkte att det blir min överraskning till honom.

Nu ska jag börja göra mig i ordning.

Ha en trevlig kväll!

\m/

Usch och fy på Pär! Jag anklagade honom för en liten stund sedan för att ha varit so "off" den gågna veckan och frågade om det hänt något. Han responderade att så inte var fallet och gick för att borsta tänderna. Nähä, tänkte jag och fortsatte titta på Scrubs. Efter en stund kom han tillbaka till mig i soffan och följande konversation utspelade sig:

Pär: Vill du veta varför jag varit så off på sistone?
Jag: Jaaa...
Pär: Jag tror att jag gjort ett misstag... Jag hoppas du kan förlåta mig?

(Jag hinner tänka "Jävla köksbord" då jag varje gång jag införskaffat ett nytt köksbord strax därefter blivit singel och hemlös. "Vad har han gjort egentligen" och "Herregud, låt det vara något jag kan förlåta!") När han väl öppnar munnen igen kommer följande ord över hans läppar:

Pär: Jag tror jag mätt fel på diskmaskinen, den går inte riktigt in.
(Den bänkdiskmaskin vi fick i julklapp av Pärs föräldrar, min anm.)
Jag: Jaha.
Pär: Men den går in på andra ledden...
Jag (börjar skratta hysteriskt): Jaså, jag trodde du menade på höjden. HAHAHAHA....
Varvid Pär också börjar skratta. Det slutar han sedemera göra när han upptäcker att jag övergått från att hysteriskt skratta till att hysteriskt gråta när spänningen och oron släppte.

Gör aldrig mer om det säger jag bara!

Ha det!

\m/