Usch och fy på Pär! Jag anklagade honom för en liten stund sedan för att ha varit so "off" den gågna veckan och frågade om det hänt något. Han responderade att så inte var fallet och gick för att borsta tänderna. Nähä, tänkte jag och fortsatte titta på Scrubs. Efter en stund kom han tillbaka till mig i soffan och följande konversation utspelade sig:

Pär: Vill du veta varför jag varit så off på sistone?
Jag: Jaaa...
Pär: Jag tror att jag gjort ett misstag... Jag hoppas du kan förlåta mig?

(Jag hinner tänka "Jävla köksbord" då jag varje gång jag införskaffat ett nytt köksbord strax därefter blivit singel och hemlös. "Vad har han gjort egentligen" och "Herregud, låt det vara något jag kan förlåta!") När han väl öppnar munnen igen kommer följande ord över hans läppar:

Pär: Jag tror jag mätt fel på diskmaskinen, den går inte riktigt in.
(Den bänkdiskmaskin vi fick i julklapp av Pärs föräldrar, min anm.)
Jag: Jaha.
Pär: Men den går in på andra ledden...
Jag (börjar skratta hysteriskt): Jaså, jag trodde du menade på höjden. HAHAHAHA....
Varvid Pär också börjar skratta. Det slutar han sedemera göra när han upptäcker att jag övergått från att hysteriskt skratta till att hysteriskt gråta när spänningen och oron släppte.

Gör aldrig mer om det säger jag bara!

Ha det!

\m/