Ett kinesiskt hobbyhål…
Ungefär så här utvecklade det sig:
Jag: Men vad är det här för hål då?
F1: Jag vet inte… det är säkert ett sånt där kinesiskt hobbyhål!
Jag: ???
F1: Ja, men tänk och vara en av de där kineserna som sitter och borrar hålen i IKEA:s möbler. De borde ju bli gansk uttråkade kan man tycka och så bara för att roa sig själva så borrar de ett extra hål som är helt överflödigt. Bara för att vi som sitter och skruvar ihop det ska får huvudbry.
Jag: Ja, det här är säkert ett kinesiskt hobbyhål!
\m/
In memoriam
Ernst stjäl min mp3-spelare, blir vegetarian, gör inbrott med
Vito & Co i min bil, förlovar sig och gifter sig med Elvis...
Stort tack till Ernst för all fina minnen.
Obetalbart älskling...
Pär: När jag var på det där jobbet i Falun idag så intervjuade jag en person med ett lite udda namn. Rutger Gönegård eller någonting.
Jag (skämtsamt): Inte Rutger Jönåker då?
Pär: Jo, så kanske det var. Vad då, känner du honom eller?
Varpå jag asgarvar åt min stackars sambo som inte kopplat att han blivit grundlurad av intervjuobjektet, Rutger Jönåker/Conny är som bekant Björn Skifs rollkaraktär i den gamla svenska filmen Strul.
Hahahahaa! Jo, jag skrattar än...
\m/
Repris: Skadeglädje
Nu tänker ni kära bloggläsare säkert "Usch, vilken hemsk människa", men det gör inget jag är född sådan.
Peace out!
\m/
Lelle goes drama...
* När du inte får som du vill:
- pluta med underläppen
* När han ändå inte ger med sig:
- pluta med underläppen och blinka frenetiskt med dina långa ögonfransar
* Fungerade inget av de två ovanstående:
- pluta med underläppen, bli arg och dra ihop ögonbrynen
* Sista utvägen när ingenting annat fungerar:
- slut ögonlocken till hälften, fäll huvudet bakåt, för med en dramatisk gest upp handen mot ansiktet och lägg handen mot pannan (handflatan utåt, avslappnad handled) och uttala med svag röst de avgörande orden: "Jag känner hur jag blir svagare, hur kraften lämnar mig. Snart är det över." Sucka sedan djupt och se mycket, mycket lidande ut.
Fungerar varje gång!
Lycka till!
\m/
Olidligt var ordet
Tidigare ikväll i soffan:
Jag försöker erkänna några synder för Pär och öppnar konversationen
Lelle: - Jag har varit olydig.
Pär: - Va, är du olidlig?
Lelle: - Vad sa du nu egentligen?
Pär: - Ehh...
\m/
En äkta gagnsing - eller bara morbid humor?
Träffade förra veckan just en sådan som börjar närma sig pensionsåldern och över en kopp kaffe kom diskussionen att leda in på döden. Följande konversation utspelar sig (så gott nu bloggägaren kan minnas).
Gagnsing: Ja, snart är det bara att packa ihop och gräva ner sig.
Annan kaffedrickare: Döden är något som vi alla en gång möter.
Gagnsing: Precis, döden är det enda här i livet som är rättvist.
Annan kaffedrickare: Till och med du Lelle, fast du har nog lite längre dit än vi.
Gagnsing: Jag har funderat på om man ska börja snickra på sin egen låda. Det blir billigare så.
Övriga vid fikabordet skrattar lite...
Gagnsing: Fast man kan ju förstås inte göra kistan av vad som helst om den ska brännas.
Annan kaffedrickare: Jaså, du vill brännas?
Gagnsing: Ja, eller enklast vore väl om de stoppade ner en i ett dräneringsrör, då kunde de begrava en stående så tar man inte så mycket plats. Kanske kunde man få rabatt då?
Godnatt på Er!
\m/
Skadeglädje - den enda sanna glädjen
Men den enda sanna glädjen är som bekant skadeglädjen. Idag när jag åkte till jobbet var det åter på plats och givetvis lyste det grönt och gav mig fri passage.
Mohahahahaha...
\m/
BLOG WARS: Men var tog Vito och Sonny vägen?
I Borlänge vid min dator 01.23 - natten mot onsdag
Nu undrar jag (och kanske Ni också?) var maffiatofflorna tog vägen egentligen? Det var några veckor sedan Xibra knallade ut genom lägenhetsdörren och sade sig vara min allierade i kampen mot Pär och Mafiosoimperiet. De sista ord som hördes innan dörren slog igen var "BLOG WARS 2.0"...
Ja, men vad hände sedan då? Jag vet faktiskt inte, det har nu varit väldigt tyst från min allierade och jag börjar nästan (men bara nästan) sakna de där håriga, cigarrökande italienarna. Nej du Xibra, nu får det lov att bli ordning på torpet! Blog Wars kan inte stanna av helt... Walk over är det definitivt inte frågan om.
Nu ska jag gå och sova och drömma om tortyr och andra effektiva sätt att utveckla kampen mellan de båda lägren här i lägenheten i Borlänge.
The War Is Not Over Until I Say It's Over
\m/
Lakrits vs Sura godisar
Följande konversation utspelade sig hos min (kill)kompis på Soltorg tidigare ikväll:
Vi kommer in på vad som är riktigt vidrigt att äta, minns tyvärr inte riktigt hur...
Jag: Pär avskyr ananas, nästan lika mycket som han hatar lakrits.
Tjejkompis: Men laktrits ska ju stimulera sexlusten.
Jag: Jaha...
Killkompis(med viss ironi i rösten): Och Lelle, du som bara äter sura godisar, det har väl Pär aldrig märkt av?
Godnatt på Er!
\m/
Hmm, ja vad ska man säga?
Jag bjuder på den här...
http://lelle.istheshit.net/
Ja, jag vet inte? Kommentarer överflödiga kanske?
\m/
Teknikens utveckling
Ur artikel i Dala-Demokraten, måndag 28 maj, med rubriken "Raggarrallyt slog nytt rekord"
"Hela 340 bilar kom till stat (jo, det stod faktiskt stat, min anm.), vilket innebär ett nytt rekord. Bilarna åkte en sträcka på omkring tio mil och svarade på ett antal frågor efter vägen."
Det är inte illa vad tekniken går framåt - snart behövs kanske inte förarna över huvud taget?
\m/
BLOG WARS - the Alliance...
Vito och Sonny är försvunna ur lägenheten! Jag har ingått i allians med Xibra som nu bistår mig i min kamp mot grabben i Blog Wars.
För en stund sedan tackade Xibra för sig och lämnade lägenheten med Vito och Sonny under armen. Jag väntar med spänning på fortsättningen som jag är helt övertygad om att ni kommer kunna följa i hans blogg. Grabben är dock lite butter - minst sagt...

Arkivbild på Vito, Sonny och Kiwin
när de anlände hem till lägenheten
från Ernst & Elvis bröllopsfest.
Det verkar som Blog Wars har fått en nytändning!
\m/
BLOG WARS - för de som inte hängt med...
För de som inte följt med i mitt och Pärs bloggkrig - det så kallade Blog Wars - från första början, eller de som bara vill friska upp minnet kan klicka på den här länken för att se tidigare inlägg i ämnet. (Första inlägget längst ner på sidan).
Det senaste med anknytning till Blog Wars ligger i min blogg under kategorin Resa Rom - Vito på semester från Blog Wars.
It ain't over 'til the fat lady sings...
\m/
Fetisch för motivstrumpor...
Som jag skrivit tidigare vid något tillfälle så tycker jag att motivstrumpor är underskattade. Man blir ju hur glad som helst av att sätta på sig ett par töntiga strumpor med till exempel rosa elefanter på. Sedan är det ju ganska kul när något oplanerat händer och man lär ta av sig skorna på någon offentlig plats och där står man med två giraffer på fötterna! Så i lördags när syster, grabben och jag besökte Rättviks marknad var det ju tvunget att inhandlas ett gäng glädjespridare. Utbudet var inte så jättebra (inte så roliga motiv med andra ord) men priset var inte alls fel - 12 par strumpor för 100 kronor.

Dessa strumpor var de jag valde... Saknas på
bilden gör ett par svart och vitrandiga som jag
har på mig nu. Sen var det ju så att grabben
också fick välja ett par strumpor till mig...

...och om jag har en fetisch för motivstrumpor
så börjar jag misstänka att han har någon fetisch
för prickiga klädesplagg. Hmmm....
Det går lite segt för mig idag, det blir ingenting gjort. Jaja, jag ska se om jag kan gå och hitta på någonting att engagera mitt lata jag i...
Ha det så bra så länge!
\m/
BLOG WARS - Saknar min MP3-spelare
Grabben är ond! Han har stulit min MP3-spelare och vägrar lämna tillbaka den om jag inte lämnar walk over i Blog Wars. Det kan han ju glömma i vilket fall! Men det hade inte varit fel att få tillbaka den... Är det någon som har förslag på vad jag kan göra för att få honom att lämna tillbaka den så tar jag tacksamt emot!
Nu ska jag snart iväg och äta lunch med den eländiga människan...
Ha en trevlige dag!
\m/
BLOG WARS: Sisters in Arms
Någonstans i Dalarna 00.10 - natten mot torsdag
Ja, nu har systrarna hållit Er på spänn hela dagen. Så för att svara på frågan:
Det här är Elvis!

Elvis är en norrländsk hårding som står
med båda rötterna i jorden. Han har en
del i bagaget men har på senare år
lugnat ner sig.
Men vi kanske ska ta det hela från början?
Ni kanske minns Ernst möte med döden för några veckor sedan? Hur Ernst behövde tid att tänka över sin situation hos grabben? Det Ni bloggläsare och grabben inte vet är att han under sin bortavaro från fönsterbrädan träffade sitt livs stora kärlek.

Ernst satt försjunken i djupa tankar när den vackraste
uppenbarelse plötsligt närmar sig. Det är Elvis!
De börjar samspråka och en gnista uppstår.
Det ena leder till det andra...

...och Ernst & Elvis börjar träffas så ofta
de kan, det vill säga nästan varje dag
när Ernst husse går till jobbet. Här är de
hemma hos Elvis.

De två turturväxterna trivs mycket bra
i varandras sällskap och en dag för inte
så länge sedan...

...bestämmer sig Ernst för att komma ut ur
garderoben. I solnedgången vid en sjö
går Ernst ner på knä och ber Elvis bli hans
make.

Elvis svarade på bredaste norrländska:
"Jo".
Det Ni läst om här ovan är vad som hänt de här veckorna sedan Ernst tog en paus från sin husse.
2007-04-25 DEN STORA DAGEN
Idag var den stora dagen kommen och brölloppet stod för dörren.

Och tidigt i morse smög sig Ernst med
vänner ut genom grabbens lägenhetsdörr...
Ernst tyckte dock att det är tråkigt att hans
husse inte kunde närvara under vigseln.
Men sanning att säga så har Ernst faktiskt
inte berättat något för honom då han inte
visste hur husse skulle ta emot nyheten
om att Ernst nu står på egna rötter.

Vigseln ägde rum i en vackert belägen
kyrka någonstans i Dalarna.
Vigselförrättare var Runar Trädgård.

Här utväxlades ringarna till tonerna
av Ernst & Elvis favoritlåt
"Love Me Tender"

Utanför kyrkan gratuleras de nygifta
makarna. Bland bröllopsgästerna fanns
bland andra maffiatofflorna med Vito i
spetsen, som återkom från sin exil för att
delta i festligheterna och tillsammans
med sin kompanjon agera best man.

Det lyckliga paret skålar
med bröllopsgästerna för välgång
och lycka.

Sedan festades det loss rejält till
Lena Ph:s "Dansa i Neon".

Ernst & Elvis lämnar festen och
vinkar avsked till gästerna...

...som i skrivande stund fortfarande
festar loss till gamla schlagerhits...
BLOG WARS: The Sisters Enters the Game
Nu har hjulen satts i rullning och systrarna blandar sig på allvar i spelet!

De har en fråga till grabben att fundera på under dagen:
VEM ÄR ELVIS?
Till kvällen kanhända att svaret dyker upp just här i bloggen...
\m/
BLOG WARS - Vulgar Display of Power...
Grabben kunde inte ens vänta tills det att klockan var slagen innan han publicerade detta inlägg. Det är väl i och för sig lika bra - han insåg väl att han inte kan få mig att lämna walk over. För det, mina kära vänner, KOMMER ALDRIG ATT SKE!
"So give them blood, blood, gallons of the stuff!
Give them all that they can drink and it will never be enough.
So give them blood, blood, blood.
Grab a glass because there's going to be a flood!"
My Chemical Romance - The Black Parade (2006) - BLOOD

Frukter är väl inte känsliga för kyla - eller?

Ångrar han sin respektlöshet mot undertecknad?

En hälsning till grabben - lämna walk over!
Det här är inte det sista Ni hör från mig vad gäller Blog Wars, om inte annat så annonserar jag stort här när grabben nu viker sig!
\m/
BLOG WARS - It's Time To Play The Game
Han är ond! Alltigenom ond!
Fick detta sms för en liten stund sedan: "Hämnden är ljuv! Du har nämligen utsatts för kidnappning! Du ska ha lämnat walk over i bloggkriget senast klockan sex i kväll om du vill återse din dyrbara tingest! Se min blogg för mer information."
Detta har uppenbarligen skett under förmiddagen helt utan min vetskap. Grabben har i maskopi med de där två håriga tofflorna och Ernst stulit den tingest som jag brukar mest i min vardag - min MP3-spelare!
Hämnden blir hård, skoningslös och brutal. Kan inte säga det bättre än Motorhead:
It's time to play the game...
Time to play the game! hahaha
It's all about the game and how you play it.
All about control and if you can take it.
All about your debt and if you can pay it.
It's all about pain and who's gonna make it.
I am the game, you don't wanna play me.
I am control, no way you can change me.
I am heavy debt, no way you can pay me.
I am the pain and I know you can't take me.
Look over your shoulder, ready to run.
Like a good little bitch, from a smokin gun.
I am the game and I make the rules.
So move on out here and die like a fool.
Try to figure out what my moods gonna be.
Come on over sucker, why don't you ask me?
Don't you forget that the price you can pay
Cause I am the game and I want to play....
It's time to play the game...
(Motorhead - Hammered (2002) - THE GAME
Nu sätts hjulen i rullning!
\m/