Pär har för vana att snabbt memorera de freudianer jag häver ur mig och posta dem i sin blogg (exempel hittar ni här och här). Så nu kan alltså inte jag vara sämre - även om den här specifika händelsen inte kan ses som något positivt för undertecknads del.

Tidigare ikväll i soffan:
Jag försöker erkänna några synder för Pär och öppnar konversationen


Lelle: - Jag har varit olydig.
Pär: - Va, är du olidlig?
Lelle: - Vad sa du nu egentligen?
Pär: - Ehh...

\m/