Lyckades få en bild...
Pär har laddat över bilderna från kameran för att upptäcka att han fått åtminstone en bra bild på Miss Li.
Jaså, var det så här det såg ut? Hon är i alla fall riktigt bra!
Ny öl snart...
\m/
Miss Li var gårdagens bästa...
En öl senare måste jag ju bara nämna Miss Li's spelning i Liljekvistska parken igår. Klockan var sex på kvällen och solen tittade fram på en för tillfället klarblå himmel. Solglasögonen satt på plats och själv befann jag mig några rader från scenen. Trångt och varmt, solglasögonen immade igen på insidan och var tvugna att flytta upp på huvudet, ljudet var uruselt men stämningen på topp.
Gillar verlkligen Miss Li - hon har attityd och en skön stil. Helt klart gårdagens bästa spelning. Tyvärr så är var det på festivalens överlägset sämsta scen, med några meter fram till scenkanten så var det trots det inte förrän vid näst sista låten som jag för första gången fick en skymt av Miss Li själv. Trist som sjutton, men man fick ju dansa lite istället då...
Strax dags för nästa öl...
\m/
Det blir aldrig som man tänkt sig...
Varför planerar man att se så många band och så har man tur om man hunnit se hälften... Missade Mando Diao, Neverstore och Kalle Baah men såg i alla fall Miss Li, Di Leva (definitivt oplanerat och inte så vidare bra heller) och Alice Cooper, som var lite platt tycker jag. Såg i och för sig sista låten med Mando men då fick man ju bara mer ångest för att man missat dem, det var riktigt bra röj framme vid scenen.
Igår anslöt sista gästen från Norrköping och inatt klämde vi ihop oss sex personer här, men det funkar ganska bra. Jag och en av tjejerna tillbringade dagen igår på Kupolen och några nya tröjor blev det, trots att ekonomin egentligen inte tillåter...
Ikväll är tanken att det ska bli Bob Log III, Winnerbäck som gör en oannonserad spelning (och dessutom krockar med Borlängebandet Sugarplum Fairy) och helt klart Hanoi Rocks. Tänkte försöka smita iväg och se Blindside om det finns något hål någonstans...
Jag har druckit en mängd alkohol den här helgen som säkert motsvarar en normalpersons årsförbrukning och jag är inte helt säker på att jag var nykter när jag vaknade i morse. Det är som det är och festival är det bara en gång per år här i Borlänge.
Rock on!
\m/
Bloggen fyller 100 inlägg
I och med det här inlägget fyller "bakom mina solglasögon" hundra inlägg! Detta har firats under kvällen med Bailey's, Gin & Tonic, Cube och Gräddkolashots. I skrivande stund är alltså undertacknad bloggare lite smått berusad, men det får man vara vid ett jubileum som detta anser jag...
För övrigt har Peace & Love-festivalen dragit igång på allvar och gäster har anlänt från Insjön (min syster) och Tranås (Pärs kompisar). Imorgon kommer den sista deltagaren att ansluta från Norrköping.
Som vanligt så blev det mer alkohol och mindre musikakter till beskådning än vad som var planerat från start. Lillesyster och jag såg i alla fall hela Backyard Babieskonserten (undertecknad erkänner att hon dregglade lite extra när Dregen tog av sig till bar överkropp - Pär får ursäkta...). I övrigt såg vi någon låt med Dia Psalma och halva konserten med det polska metalbandet Vader som var riktigt bra. När den konserten var slut gick vi för att leta reda på de övriga som befann sig på Melody Club och fick på så vis höra fyra låtar med dem också.
Kvällen avslutades med langos för min del och våffla för Pärs, samt en snabb uppvisning av mig för Pärs kusin som bevistar festivalen som första pommes frites-försäljerska. Imorgon ryktas det om en shoppingdag och det har jag väl aldrig någonsin tackat nej till?
Rocka vidare kära läsare!
\m/
BLOG WARS: Men var tog Vito och Sonny vägen?
I Borlänge vid min dator 01.23 - natten mot onsdag
Nu undrar jag (och kanske Ni också?) var maffiatofflorna tog vägen egentligen? Det var några veckor sedan Xibra knallade ut genom lägenhetsdörren och sade sig vara min allierade i kampen mot Pär och Mafiosoimperiet. De sista ord som hördes innan dörren slog igen var "BLOG WARS 2.0"...
Ja, men vad hände sedan då? Jag vet faktiskt inte, det har nu varit väldigt tyst från min allierade och jag börjar nästan (men bara nästan) sakna de där håriga, cigarrökande italienarna. Nej du Xibra, nu får det lov att bli ordning på torpet! Blog Wars kan inte stanna av helt... Walk over är det definitivt inte frågan om.
Nu ska jag gå och sova och drömma om tortyr och andra effektiva sätt att utveckla kampen mellan de båda lägren här i lägenheten i Borlänge.
The War Is Not Over Until I Say It's Over
\m/
En låtsas-kanin vid namn Frank...
I Borlänge vid min dator 02.51 natten mot söndag
Ikväll har jag och Pär sett på Donnie Darko. Det är en av de bästa filmer jag sett och jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen det var jag såg den nu. Jag är säker på att jag sett den minst fem gånger tidigare i alla fall. Pär däremot var inte lika imponerad. Ja, ja, jag vet att jag har mycket speciell filmsmak och förstår om inte alla uppskattar den. Det är även något som Ni bloggläsare bör ta i beaktning innan Ni ser en film som jag "höjt till skyarna".
Den handlar i alla fall om Donnie som hallucinerar mitt på ljusa dagen och har en stor låtsas-kanin vid namn Frank som följeslagare... Och som de flesta andra filmer som jag är helsåld på så berör den möjligheten att förflytta sig i tiden. Det låter kanske bisarrt och filmen är helt klart lite bisarr. Jag har svårt att förklara handlingen utan låter er själva tolka filmen från dess handling och sub-handlingar.
För mig är det en film som ställer djupa existensiella frågor och jag blir lika berörd varje gång jag ser den. Jag börjar fundera över min egen existens, hur skört allting är i livet och så vidare. Filmen leder med andra ord till djupare funderingar.
Jag supertrött och nu blir det huvudet på kudden.
Godnatt på Er!
Regnig midsommardag...
Följande utspelade sig på jobbet ca 20.30 nu på kvällen:
Lelle (med hög röst): Medlemskort!
Kollega: Men vad säger du?
Lelle (med hög röst): Nej! Jag menar "Det går bra i den här kassan också!".
Tror ni det var mycket på jobbet idag eller?
\m/
Förlåt mig bloggläsare...
Jag är så vansinnigt trött att jag inte orkar blogga idag. Har försökt komponera ett inlägg i ämnet nyfikenhet och vilka för och nackdelar det finns med att vara nyfiken av naturen. Tidigare har jag alltid hävdat att nyfikenhet och kunskapssökande är egenskaper som enbart är positiva, men nu är jag inte så säker längre. Dock är bara mina funderingar i någon form av förstadie och det verker uppenbarligen helt omöjligt att få ner dem på pränt. Jag ber därför att få återkomma med mina funderingar så småningom...
Godnatt på Er!
\m/
Lakrits vs Sura godisar
Följande konversation utspelade sig hos min (kill)kompis på Soltorg tidigare ikväll:
Vi kommer in på vad som är riktigt vidrigt att äta, minns tyvärr inte riktigt hur...
Jag: Pär avskyr ananas, nästan lika mycket som han hatar lakrits.
Tjejkompis: Men laktrits ska ju stimulera sexlusten.
Jag: Jaha...
Killkompis(med viss ironi i rösten): Och Lelle, du som bara äter sura godisar, det har väl Pär aldrig märkt av?
Godnatt på Er!
\m/
Min moder konverserar med min pojkvän
Badade vedeldad tunna med syster 1 och 2 och en kompis till dem i fredags. Riktigt mysigt och så blev det något glas vin med min moder också. Pär kom från sina päron i metropolen Bäsna och hämtade mig i Insjön vid halv-tolv-snåret bara för att se min mor sitta i tunnan med en gul plastskål på huvudet. Nu vet han i alla fall varför syster och jag är som vi är. Han hade även tidigare på kvällen en SMS-konversation med min moder som återges här nedan:
Från min moder till Pär:
Hej Pär! Du får nog hämta din berusade partner innan hon drunknar i badkaret! ;-) M.v.h. Svärmor. Kram
Det var värst! Ni får väl slänga i nåt som hon kan flyta på då. ;-)
Från min moder till Pär:
Hon flyter på valkarna och röven! Det är lugnt! ;-)
Jodå-så-att!
Hojt!
\m/
Jag är komplett...
Fixade idag på eftermiddagen routern som jag bråkade med inatt då jag skrev mitt mindre muntra inlägg. Så nu är min dator åter i Borlänge efter en sejour i Leksand på drygt ett år. Så nu är jag komplett som människa igen. Fingrarna smeker tangentbordet och jag kan inte slita blicken från skärmen...
Nej, skämt åsido så är det väldigt skönt att ha sin egen dator med sin egen ordning och sitt eget kaos på. Så nu har Pär fått en sambo, han har blivit sambo med min dator...
Godnatt på Er!
\m/
Lelle är arg och sur...
Lelle just nu: Sur på en liten låda som är tänkt att fungera som en router och extern brandvägg hemma hos Pär. Mycket sur!
-Och kom inte och säg att det är "tanken" som räknas. Åhh, att det aldrig kan fungera på en gång, eller åtminstone vara någorlunda smärtfritt. Neeejdåå...
- Jo men visst, tortera mig du din lilla sunkiga elektroniska pryl - gör det du! Passa dig så jag inte rycker ur strömkabeln bara...
Lelle muttrar några väl valda barnförbjudna ord och går och lägger sig. Sur på tekniken, Lelle själv är helt säker på att det inte är hon som dabbat sig - hon kan ju allt...
\m/
Hade tröttnat - igen...
Nu har jag gjort om här i bloggen igen som Ni kan se. Jag hade tröttnat på det gamla utseendet som syns i ganska många bloggar på blogg.se. Nu blev det inte sådana avancerade saker så här på kvällskvisten och jag kan därför inte lova att utseendet inte ändras snart igen. Ska dessutom kika på hur den ser ut i Mozilla Firefox imorgon på jobbet. Här ser jag den bara i Internet Explorer.
Läggdags.
Godnatt på Er!
\m/
Ingenting kan väcka mig...
Ja, nu kan ju rubriken verka lite underlig - jag har ju fortfarande inte gått och lagt mig. Jag har idag bytt ringsignal på mitt mobilalarm som ringer minst en gång varje morgon - alltid klockan 08.00 (medicintime) och ofta någon mer gång någon timme senare. Min stackars pojkvän får numera damp varje gång han hör Nickelback's How You Remind Me, detta kan jag kanske i och för sig förstå, låten är ju bra men får man lov att lyssna på den på repeat från en mobiltelefon med taskig högtalare varje morgon så kanske den blir lite tjatig...
Själv är jag inte ett dugg trött på låten men det kanske har sin förklaring i att jag inte vaknar av i princip någonting på morgnarna utan det är Pär som vaknar av min telefon för att sedan ruska liv i mig. Någon natt förra veckan stod VH1 på i bakgrunden och jag märkte att Pär reagerade direkt på en låt de börjar spela. Själv funderade jag en bra stund innan jag kom på att det var just How You Remind Me som spelades, jag trodde seriöst att han skulle få slag när jag sa att jag inte kände igen låten med en gång. Numera har jag i alla fall en ny signal Good Charlotte's The Anthem, den är väl i och för sig inte så jättebra men å andra sidan så gör det ingenting om den blir lite uttjatad. Ska bli intressant att se om jag vaknar av den om några timmar. Kan väl säga att oddsen för att det skulle hända är skyhöga.
För övrig kan jag inte för mitt liv begripa varför Pär blev sur när jag sa att jag ville ha Magus Ugglas 4 Sekunder som ringsignal när han ringer till mig...
Godnatt på Er!
\m/
Jodå, jag lever - nätt och jämnt...
I helgen har jag haft en minisemester. Jag jobbar på videobutiken tre helger och är ledig var fjärde. I helgen var det alltså min lediga helg. Tog även ledigt på fredagen från fotografen uppe i Leksand för att bistå en av mina vänner med de sista handtagen inför hans 40-årsfest som ägde rum i fredags kväll.
Det blev ett kalas som hette duga. Vi var nere vid en hamn i Leksand som är hemmahamn för hans fartyg. Min käre far hade helgen till ära åkt ner med vårt gamla flottningsfartyg och vi bodde på "första parkett" om man nu kan säga så. När Pär slutat jobbet så anslöt även han sig till sällskapet och vid 19.00 drog festen igång. Den pågick ganska länge - 08.00 på lördag morgon kravlade Pär och jag ner för lejdaren på M/S Göran för att stupa till kojs.
Min käre far och födelsedagsbarnet bär fram köttet för grillning.
Kaffekokning på "rosabussen-vis".
Det viktigaste för en lyckad fest
- baren...
Far och dotter minglar vid välkomstbålen.
Förberedelser inför tårta och efterrätt.
Undertecknad med födelsedagsbarnet efter att de två lyckats välta
ut en hel jolle fylld med is och alkoholhaltiga drycker. Ganska kalla
och blöta med andra ord.
Klockan är runt sju på morgonen och Pär ger små hintar om att
han börjar känna sig lite trött.
M/S Göran - sovplatsen för helgen.
En sista blick över festplatsen mer än tolv timmar
efter festens början.
Dalälven klockan 08.00 en sommarmorgon i juni...
Det har varit en toppenhelg och mer bilder finns. Jag har ju nu bara bloggat om fredagsnatten, kan hända att det kommer ytterligare ett inlägg om helgen imorgon. Nu blir det nog ett försök att sova.
Godnatt på Er!
\m/
Hmm, ja vad ska man säga?
Jag bjuder på den här...
http://lelle.istheshit.net/
Ja, jag vet inte? Kommentarer överflödiga kanske?
\m/
Högtryck i Sverige = Lågtryck i bloggvärlden
Det märks på flera sätt när det är bra väder ute. Strålande solsken har det varit de senaste dagarna. Blogginläggen har minskat drastiskt i nästan alla bloggar jag läser dagligen - tråkigt, i alla fall när det gäller vissa bloggar där man ser fram emot varje nytt inlägg. Men samtidigt måste jag säga att det känns skönt att veta att det är totalt kört för mänskligheten. Vi har ännu inte helt vuxit samman med våra tangentbord.
Kanhända har vädret också en positiv inverkan på MSN-genartionens (som jag nämnt i något tidigare inlägg) språkliga utveckling. När solen skiner kanske dessa unga, bleka människor släpar sig ut i solen för att få lite färg och berikar sitt något glesa ordförråd genom att läsa en bok?
Ähh, vem försöker jag lura? Det finns ju laptops, wap och i värsta fall mobiltelfoner med sms och mms och skulle mot all förmodan ingen elektronik följa med ut i solstolen så väljer de nog inte att utöka sitt kulturella kapital genom att läsa en gammal klassiker som Den Unge Werthers Lidanden av Goethe. Snarare så ligger nog intresset i hur Paris Hilton ska klara av sina dagar bakom galler eller vilken kändis som kommer göra nästa egna kollektion för HM.
Nej, jag är nog lite väl hård... Gå gärna ut i solen och njut, jag får bida mina ensamma nätter med att läsa annat än bloggar. Kanske jag ska läsa någon gammal klassiker? Något som piggar upp min intellektuellt förslöade hjärna, några förslag?
Peace out!
\m/
Chefredaktören slår alla rekord
I Borlänge vid grabbens dator 12.39 - måndag
Aftonbladets chefredaktör svarar varje söndag på frågor om det redaktionella innehållet i tidningen i spalten Hörru Anders. Vanligtvis handlar det om varför tidningen gjort vissa prioriteringar i nyheter före andra och dylika saker.
I gårdagens tryckta upplaga Aftonbladet kan man läsa Stellan Skarsgårds öppna brev till tidningen, där han ifrågasätter varför Aftonbladet använt lösryckta citat ur gamla intervjuer för att beskriva honom som "den perfekte" maken och familjefadern, när det i själva verket är så att Skarsgård och hans fru är separerade. (Läs den något underliga artikeln Skarsgård reagerar på här.)
I sin spalt på sidan DEBATT/medier besvarar chefredaktör Anders Gerdin kritiken från skådespelaren. Nog för att jag sällan tycker att han gör något vidare bra jobb när han ska försvara/förklara/besvara läsarnas frågor men igår tyckte jag nog att han slog alla rekord.
Jag kan varken hitta det öppna brevet från Skarsgård eller chefredaktörens svar någonstans på aftonbladet.se så jag citerar här ur den tryckta upplagan av Aftonbladet söndag 03 juni 2007. (Länk till Skarsgårds bidrag, publicerat på DN.se, finns ovan i inlägget.)
Stellan.
Tack för ditt öppna brev där du ondgör dig över att du framställs som en idealisk make och familjefar. Jag beklagar uppriktigt att ditt långa lyckliga äktenskap, som du berättat om i så många intervjuer, nu spruckit.
Vad jag förstår är du besviken över att Aftonbladet inte berättat om din separation. Det hade vi naturligtvis gjort om vi vetat om att du och din fru inte lever tillsammans längre. Rykten har visserligen gått, men rykten räcker inte för att publicera sådana uppgifter.
Därför har vi ett flertal gånger, senast under filmfestivalen i Cannes, bett dig om en kommentar, men du har avböjt. Hur enkelt hade det inte varit att berätta sanningen. Men det gjorde du inte. Som en följd av det levde bilden av dig som den lycklige äkta mannen och familjefadern vidare.
Nu skriver du ett öppet brev till pressen där du tar avstånd från den bilden.
Aftonbladet kommer även i fortsättningen att avstå från att sprida rykten som inte är bekräftade.
Stellan, en skilsmässa är naturligtvis ett nederlag, men jag tror inte du är en sämre pappa som skild.
Lycka till med ditt nya liv.
(citat hämtat från: Aftonbladet, söndag 3 juni 2007, DEBATT/medier, sid.39)
(Med största sannolikhet) väljer chefredaktören att misstolka Stellan Skarsgårds kritik som att det som skulle upprört skådespelaren är det faktum att Aftonbladet inte skrivit något om separationen mellan de båda makarna. Att det är flera på Aftonbladet som enligt Skarsgård vetat om hans privatsituation ignorerar chefredaktören. Han påstår bara att Aftonbladet inte sprider rykten som är obekräftade.
Öhh? Det har väl aldrig hänt? (Alla uppenbart obekräftade rykten som trycktes om den så kallade "35-åringen", som till en början var misstänkt för mordet på utrikesminister Anna Lindh i september 2003, är ett exempel som ni kanske minns.)
Höjden är ändå den spydiga ton chefredaktör Gerdin använder i sitt svar till Skarsgård.
Jag tror att Aftonbladet som tidning klarar sig bättre utan spalten Hörru Anders. Det är inte kul att läsa någon som vecka efter vecka kommer med dåliga ursäkter och bortförklaringar och som dessutom är spydig! Han idiotförklarar ju i princip läsarna när han tror att de ska köpa att Aftonbladet aldrig "sprider rykten som inte är bekräftade".
Stellan Skarsgård förtjänade ett bättre svar och eventuellt en ursäkt...
\m/
Koffeinets fantastiska egenskaper
Nej, kanske dricker man för mycket kaffe egentligen. Har börjat komma till det stadie där jag är omöjlig att umgås med förrän jag fått dagens första koffeindos. Idag är kaffet dock ett mirakelmedel för mig, två dagars festande kändes en aning i kroppen i morse (läs tidig eftermiddag).
Enligt Wikipedia så finns det någonting som heter koffeinism vilket beskrivs så här:
Koffeinism, ett kemiskt beroende av koffein, som är en vanebildande drog, som bl.a. finns i kaffe, te och cola.
Vad gör det mig till då? Koffeinist?
Ännu ett inlägg vars existensberättigande kan ifrågasättas...
\m/
Mina bloggars existensberättigande...
Vad handlar den här bloggen om egentligen? Det är när man tittar efter en osalig blandning av inlägg av varierande kvalité, musik, film, allmänna funderingar och Blog Wars (där det för tillfället pågår en omgruppering av styrkorna).
Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att under de senaste veckorna av insomnia har jag hittat på några riktigt bra bloggar som jag börjat följa med ett nästan maniskt intresse. En av bloggarna tar upp existentiella och filosofiska frågor medan en annan behandlar nationella och internationella problem. Jag får prestationsångest! Den här bloggen är absolut bara meningslöst svammel i jämförelse.
I och för sig är en av fördelarna med bloggen som offentligt tankeforum att du själv väljer vilka bloggar du läser och vilka frågor du som bloggare belyser. Den här bloggen har aldrig haft något direkt syfte, jag blev bara inspirerad att börja skriva igen. När jag gick på högskolan så fanns det alltid utrymme för analyser och diskussioner både genom tentor och uppsatser liksom med sina medstudenter. Det är nog mest därför jag saknar skolan så mycket, den kräver tankearbete på ett annat plan än vardagslunken. Jag håller på att bli intellektuellt förslöad.
Min andra blogg Lelle om Addison har ett givet syfte, där skriver jag om hur det är att leva med addisons sjukdom. Den finns till för att jag ska kunna skriva av mig om min fysiska och mentala hälsa och slippa tynga ner de runt omkring mig med tjat om hur jag mår. Om den bloggen sedan kan hjälpa någon annan att känna att de inte är ensamma om funderingar som rör diagnosen så är det bara ett plus. Jag ifrågasätter dock även den bloggens existensberättigande då det ofta blir mycket klagomål och gnäll över mitt allmäntillstånd, när jag egentligen borde vara tacksam för att jag lever.
Jag vill påpeka att detta inlägg inte är ett försök att få sympati från Er läsare och inte heller är det något hot om att sluta blogga. Jag fortsätter så länge jag känner för att skriva. Det är bara ett försök att förklara de funderingar jag har kring de ämnen jag faktiskt skriver om, varför den här bloggen kanske upplevs som rörig och ostrukturerad. Det är svårt att följa någon struktur när man inte har något mål eller direkt syfte formulerat.
Jag vet inte om varken ni eller jag blev något klokare av det här inlägget. Kanske ska jag avsluta med den filosofiska fråga jag kanske borde börjat med: Vilket existensberättigande har det här inlägget?
Ha det!
\m/
Uppdämt behov av interaktion
Har varit på jobbet hos fotografen i Leksand idag men min arbetsdag såg inte ut precis som den vanligtvis gör. Nej, idag avvek den lite från rutinerna. Har varit ensam nere i källaren hela dagen och laminerat och beskurit bilder (med varierande resultat). Nej, men det var faktiskt avslappnande att inte sitta på sin allt bredare bakdel stationerad framför en dator hela dagen. Dock måste väl erkännas att det var lite ensamt...
Att jag hade haft det ensamt och hade ett uppdämt behov av att prata av mig var något som Pär fick erfara. Jag är rädd att jag skavt hål på hans trumhinnor ikväll. Vi blev sittandes vid matbordet och pratade lite efter maten och klockan tickade på. I början var Pär också delaktig i diskussionen men efter en timme eller så övergick den mer till en monolog, med "ja, jo och mm" som bifall från min stackars åhörare.
Jag kände själv att det inte fanns något stopp inom mig. Det ena ämnet ledde till det andra och för att inte tala om alla sidospår och parenteser... När klockan började närma sig 02.00 släppte jag greppet om honom och gav honom tillåtelse att gå och lägga sig, snart ska jag följa hans exempel.
Imorgon är vi lediga båda två, men risken finns väl att Pär springer ut det första han gör imorgon och köper öronproppar. Jag lär nog med största sannolikhet sova ganska länge i alla fall.
Godnatt på Er!
\m/
