I Borlänge vid min dator 02.51 natten mot söndag

Ikväll har jag och Pär sett på Donnie Darko. Det är en av de bästa filmer jag sett och jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen det var jag såg den nu. Jag är säker på att jag sett den minst fem gånger tidigare i alla fall. Pär däremot var inte lika imponerad. Ja, ja, jag vet att jag har mycket speciell filmsmak och förstår om inte alla uppskattar den. Det är även något som Ni bloggläsare bör ta i beaktning innan Ni ser en film som jag "höjt till skyarna".

Den handlar i alla fall om Donnie som hallucinerar mitt på ljusa dagen och har en stor låtsas-kanin vid namn Frank som följeslagare... Och som de flesta andra filmer som jag är helsåld på så berör den möjligheten att förflytta sig i tiden. Det låter kanske bisarrt och filmen är helt klart lite bisarr. Jag har svårt att förklara handlingen utan låter er själva tolka filmen från dess handling och sub-handlingar.

För mig är det en film som ställer djupa existensiella frågor och jag blir lika berörd varje gång jag ser den. Jag börjar fundera över min egen existens, hur skört allting är i livet och så vidare. Filmen leder med andra ord till djupare funderingar.

Jag supertrött och nu blir det huvudet på kudden.

Godnatt på Er!