...från min nya iMac, som jag mer eller mindre impulsköpte för några timmar sedan! I ärlighetens namn kan jag väl krypa till korset och erkänna att jag inte betalat ett öre på denna själv. Att jag har denna supersnygga dator har jag min familj att tacka för.

Efter lite påtryckningar och en välplacerad påminnelse om att jag faktiskt fyller ett kvarts sekel till sommaren så löste sig finansieringen alldeles utmärkt. Jag ringde till personen som levererar datorerna till jobbet uppe i Leksand och frågade om han var intresserad av att sälja mig en iMac.

Mac-leverantör: "Jo, jag har en hemma nu om du är intresserad?"
Lelle: "Ja, fast jag vill ha minst 2 GB ram..."
Mac-leverantör: "Okej, det ordnar vi, jag slänger i ett sånt och sedan kommer jag förbi om någon timme."
Jag: "Oj, jaha, okej..."

Och mindre än två timmar senare stod jag där med en ny dator. Och neeej, jag är inte bortskämd... (väl?)

Godnatt på Er!

\m/

En av våra kära vänner har gått vidare till de sälla jaktmarkerna. Jag tycker att vi ska ta en stund och minnas höjdpunkterna i hans liv och som nobel deltagare i Blog Wars. Vi tackar Ernst för tiden med oss.



     Ernst stjäl min mp3-spelare, blir vegetarian, gör inbrott med
     Vito & Co i min bil, förlovar sig och gifter sig med Elvis...

Stort tack till Ernst för all fina minnen.

För några veckor sedan ägnade vi en dag helt i filmens tecken, med ett maraton i vad jag skulle vilja ett av filmhistoriens största framtidsepos. Ett stort tack till bröderna Wachowski som gav oss Neo, Trinity, Morpheus, oraklet, maskinerna och Agent Smith.

Jo, jag misstänker att Ni nu är många som sitter framför era skärmar med en något avvikande åsikt. Det får stå för Er, jag står fast vid min. Hela historien, sanningen eller vad det nu må vara, bakom the Matrix är lika fantasieggande som fashinerande.

Varje gång, av de otaliga gånger jag sett Matrix-trilogin är det något nytt som dyker upp, en ny aspekt eller böjning av verkligheten. Den får mig att ställa mig frågan: Hur definierar jag mig sälv och vad får det för effekt på min tolkning och upplevelse av historien?

Jag kan fortsätta filosofera om detta ämne, i vad som för de ofrälsta, kan kännas som en evighet. För tillfället skonar jag dem, men att aldrig mer återkomma till fenomenet Matrix ser jag som en omöjlighet.

Anledningen till vårt Matrix-maraton var just att omvända en ofrälse. Personen som ännu inte hade blivit upplyst var samma person som jag i snart ett år delat mitt liv med. Han var nästan på gränsen till en hädare då han en gång i tiden börjat se den första av filmerna men slagit av då den för honom verkade dålig och obegriplig.

Obegripligt? säger jag. Hoppas nu att jag lyckats hjälpa honom till frälsning - ja, det måste jag ha gjort... Ska jag hjälpa dig?

\m/

Japp, nu har jag jobbat färdigt för dagen. Lyckades klara av två arbetsplatser idag, när var på väg till Leksand i morse ringde de från tidningen och undrade om jag kunde komma in och jobba vid tre. Så i Leksand blev jag bara mellan tio och två.

Sedan var det raka spåret med "plattan i mattan" till Falun och där vet jag inte om jag gjorde så jättestor nytta. Men Dalarnas residensstad lämnade jag hur som helst vid halv-tolv-snåret ikväll. Har nu druckit en kopp te och ätit ett par mackor. Egentligen är det väl läggdags, men det är lite svårt att varva ner så här direkt.

Nu surfar jag vidare och kollar in hur det går för mitt virtuella fotbollslag som spelade träningsmatch tidigare ikväll.

Godnatt på Er!

\m/

Usch och fy på Pär! Jag anklagade honom för en liten stund sedan för att ha varit so "off" den gågna veckan och frågade om det hänt något. Han responderade att så inte var fallet och gick för att borsta tänderna. Nähä, tänkte jag och fortsatte titta på Scrubs. Efter en stund kom han tillbaka till mig i soffan och följande konversation utspelade sig:

Pär: Vill du veta varför jag varit så off på sistone?
Jag: Jaaa...
Pär: Jag tror att jag gjort ett misstag... Jag hoppas du kan förlåta mig?

(Jag hinner tänka "Jävla köksbord" då jag varje gång jag införskaffat ett nytt köksbord strax därefter blivit singel och hemlös. "Vad har han gjort egentligen" och "Herregud, låt det vara något jag kan förlåta!") När han väl öppnar munnen igen kommer följande ord över hans läppar:

Pär: Jag tror jag mätt fel på diskmaskinen, den går inte riktigt in.
(Den bänkdiskmaskin vi fick i julklapp av Pärs föräldrar, min anm.)
Jag: Jaha.
Pär: Men den går in på andra ledden...
Jag (börjar skratta hysteriskt): Jaså, jag trodde du menade på höjden. HAHAHAHA....
Varvid Pär också börjar skratta. Det slutar han sedemera göra när han upptäcker att jag övergått från att hysteriskt skratta till att hysteriskt gråta när spänningen och oron släppte.

Gör aldrig mer om det säger jag bara!

Ha det!

\m/

Jag känner bara en brännande lust att dela med mig av den fantastiska glädje som denna serie sprider! Håll till godo...



So long!

\m/

Jag försöker ju i alla fall vara positiv. Sitter här och är något förkyld men jag har gott sällskap i Doktor John Dorian och Doktor Cox. Det vill säga Scrubs. Nu är det fjärde avsnittet av femte säsongen som rullar i DVD-spelaren. Jag  bara älskar Scrubs!

Imorgon ska jag till en ny arbetsplats och testa mina vingar som redigerare. Spännande och roligt kan man väl säga utan att överdriva. Tyvärr fick jag ställa in min enda dag den här veckan hos fotografen uppe i Leksand, men det är ett vikariat som jag sökt på det andra företaget och jag måste väga det ena mot det andra. När jag bara har en dag i veckan i Leksand ett tag framöver måste jag få in pengar någon annanstans ifrån. Sånt är livet...

Nu ska jag titta på när JD får lära sig vad Jiggley Ball är för någonting!

Ha en trevlig eftermiddag!

\m/