Hemma i Borlänge vid Pärs dator 23.51 - fredag

När man är liten och ännu inte lärt sig läsa så lär man sig till exempel sångtexter genom att höra andra sjunga dem, repetition. Ett barn kanske inte förstår betydelsen av alla ord men sjunger med ändå. Sedan kan det också vara så att barnet tror sig veta texten till sången eller visan, men alla gånger är det inte säkert att det är rätt. Undertecknad är ett levande bevis på detta...

Ni har säkerligen hört julsången Lusse Lelle? Jo, jag med. Den sjöng vi varje år när vi barn i byn hade luciatåg i bystugan för föräldrar och övriga bybor. Det är en av de visor som jag lärde mig innan jag kunde läsa och lite pinsamt är det att erkänna att det var max fyra år sedan jag lärde mig den rätta texten det vill säga "Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nätter före jul[...]". De femton åren fram till jag insåg hur det egentligen skulle vara kraxade jag (nej, jag kan inte sjunga) "Lusse Lelle, Lusse Lelle, älvan äter före jul" samtidigt som jag undrade vad älvor hade med lucia- och julfirande att göra...

Det där med julvisor verkar vara knepigt för mig för även Staffan var en stalledräng blev lite fel vid inlärningen; "Staffan var en stalledräng vi tack om mus och järna". Än idag när jag hör visan ser jag bilder av en liten brun skogsmus och en rostig båttrailer av järn.

Jaja, nu har jag bjudit på mig själv så det räcker och blir över. Nu tänkte jag bjuda er på en "aha-upplevelse" min kära sambo hade i onsdags kväll under det där friidrottsevenmanget som kallas för DN-galan. Några timmar efter vi sett Susanna Kallur springa i mål som etta i häckloppet säger han:

"Det var först nu ikväll som jag kom på varför DN-galan heter DN-galan"

Ehh, och han är alltså journalist?

Hojt!

\m/