Varför är det så svårt att vara tyst?

Hemma i Leksand 01.29 - natten mot lördag

En sak jag funderat över är varför det är så svårt att vara tyst när man är nervös? I alla fall är det så för mig... Jag är i och för sig en ganska pratglad person i normala fall, men när jag träffar någon första gången eller på något annat vis blir nervös så babblar jag utan dess like! Inte är det om speciellt vettiga saker heller. Jaja, sådan är jag - hellre det än att vara som de som blir absolut knäpptysta när de blir nervösa - det måste vara fruktansvärt jobbigt?

Som Ni kanske redan misstänker har jag träffat någon idag som jag var nervös att träffa. Kan väl säga så pass mycket att jag har varit och fikat med en mycket trevlig grabb, första gången jag träffade honom irl så det var ganska nervöst... Sedan är det ju det där med att man svamlar så mycket...

Har för övrigt varit och handlat med syster idag - eller ja, syster handlade och jag kom hem utan en pinal(!) vilket är ovanligt när man är så shoppinggalen som jag är. Inte ens en skiva blev det, men det är inget som känns akut på den fronten just nu heller. Var hemma hos vår mamma och åt bakad potatis och några röror på kvällskvisten och sen har jag ägnat kvällen framför datorn som vanligt. Ikväll klagar jag dock inte då jag fortsatt samtala på MSN med den trevliga grabben jag fikade med.

Nä nu är det nog snart dags att gå och lägga sig - jag har ju arbetsdag imorgon när de flesta andra är lediga.

Godnatt på Er!

\m/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0