I Borlänge vid grabbens dator 00.36 - natten mot måndag

Men snälla! Hur långt kan man gå för att generera tittarsiffror egentligen? I Holland kommer nu en dokusåpa där deltagarna är i behov av en njurtransplantation och där "vinnaren" får en ny njure. De övriga får, antar jag, fortsätta hoppas på att en donator ska dyka upp via den vanliga sjukvården. Dessutom är det kvinnan som ska donera en av sina njurar som avgör vem som "vinner". Tittarna får rösta men de fungerar som vägledning för donatorn. Länkar här till artikeln på aftonbladet.se.

Någonstans måste det ju finnas en gräns för vad det är moraliskt försvarbart att producera en dokusåpa om. Dessa kvinnor som ställer upp - vet de vad de ger sig in på? De är troligtvis i en ganska desperat situation i livet. Den kvinnliga donatorn -  hur kommer hon att må om någon av "förlorarna" skulle gå bort innan de fått någon transplantation?

Jag hoppas att den holländska TV-publiken bojkottar programmet - det är föga troligt, men ändå... Det kommer säkert att dra en stor publik, makabra saker har en sådan tendens. (Förr samlades ju människor på gator och torg för att se när bilan på giljotinen föll.

Ursäkten att den viktiga frågan om organbrist lyfts fram är inte ens skrattretande, det är bara kass. Är det någon på BNN (TV-kanalen som sänder produktionen) vill lyfta fram kan de ju till exempel anordna en gala eller en temakväll med dokumentärer och intervjuer - en dokusåpa, nja...

Jag är garanterat inte den första att blogga om den nya dokusåpan och måhända inte den sista heller. Kände bara att jag inte kunde låta detta passera utan kommentar. Sedan kan man ju givetvis diskutera vidare om det är rätt av politiker att försöka hindra att programmet sänds - yttrandefriheten har ju sin givna roll i ett demokratiskt samhälle. Det jag tycker är att man innan man ens kommer på tanken att producera något liknande, tänker efter - före...

\m/