Köks-Hitler

Jag vet inte vad det är med mig, men varje gång jag går in i ett kök för att laga mat förvandlas jag per automatik till "Köks-Hitler". Jag älskar mat - att äta mat, men att tillaga den verkar vara icke kompatibelt med mitt kontrollbehov. Om tomaterna inte skärs på det vis jag önskar, kan den stackare (numera ofta Pär) som inte förstått att jag måste ha tomaterna på det viset räkna med ett mindre utbrott i stil med det Pompejii fick uppleva år 79 e.kr.

Detta gäller även diskning, hur man häller av makaroner, hur man skär paprika och så vidare i all oändlighet... Jag begriper inte riktigt själv varför hornen växer ut bara för att jag slår på plattan på spisen, kanske skulle Freud ha någon vettig teori?

Min farmor har börjat avsluta våra samtal med "Var snäll mot Pär nu så han inte lessnar ur på dig." och "hälsa att farmor tycker synd om honom". Hmm, hon har ju inte ens träffat den riktiga Köks-Hitler...

Godnatt!

\m/

Well, som "köksansvarig" här hemma måste jag säga att damen har en hel del synpunkter på det mesta som rör köket. Men du får väl försöka ta över ansvaret för köket, om du kan. ;)

Om jag kan? Men snälla du det talar jag väl om för dig varenda gång du sätter din fot i köket precis hur saker och ting ska vara;P Sen är det ju upp till dig om du vill han middag 23.30 varje dag när jag kommit hem från jobbet???

Haha, vilken gullig farmor!

Hmm,Kan upplysa er alla om att DETTA beteende inte bara gäller i köket:O..Hon skriker så fort hon inte får riktigt om hon vill:S;)

Angelica: Hmm, jag vet inter riktigt det jag...
-
Lillesyster: Mehh! Nej, så är det ju inte alls det, sluta skriva dumma kommentarer eller så blir jag sur - så det så!

Hahah du ser ju själv;)